Dylta Bruk har en, som riksintresse klassad, historisk byggnadsmiljö. Nuvarande ägare är angelägen att vårda sitt kulturarv, som utöver byggnadsmiljön inrymmer historiska och kulturella traditioner knutna till Herrgården, som varit ett naturligt centrum i bygdens kulturliv.
Herrgården
Bruksherrgårdens källare har anor från 1575. Huvudbyggnaden i trä dateras till 1740-talet. På 1850-talet tillkallades den kände arkitekten Johan Fredrik Åbom. Denne utformade herrgården som en stor närmast slottslik anläggning med byggnaderna strikt grupperade kring en mittaxel ledande genom två gårdar ut i parken. Huvudbyggnaden utökades och uppfördes liksom de senare tillkommande flyglarna i nuvarande senklassicistiska stil. Att leda byggnadsprojektet, det mest omfattande på Dylta någonsin, anlitades August Nyström på Hållingstorp, Östergötland, en äldre framstående kollega till Johan Fredrik Åbom. August Nyström och hans broder Johan Robert, två av den tidens mest ansedda och anlitade byggmästare till slotts- och kyrkobyggen, uppförde även herrgårdens flyglar. Kring detta ståtligt gestaltade gårdscentrum utbreder sig ännu det för äldre bruksherrgårdar en gång gängse stora beståndet av ekonomibyggnader och uthus samt förvaltar- och arbetarbostäder.
Byggnaderna härrör i huvudsak från 1700- och 1800-talet. Många är till sin karaktär monumentala. Bland äldre byggnader märks särskilt det s.k. Klostret vars ursprung troligen är ett bruksmagasin från 1500-talet (nu gårds- och bruksmuseum). Kring denna byggnad finns en unik sägen om Johan den III:s och Katarina Jagellonicas flykt undan pesten 1576 till Dylta svavelbruk, då kungsgård. Hur sägnen uppkommit kan man undra, då svavelbruket inte fanns förrän 1582. Från denna tid hade bruket egen predikant och bildade 1688 – 1818 egen församling. Från brukskyrkotiden kvarstår den 1714 uppförda klockstapeln och den 1712 anlagda kyrkogården, vilken fortfarande är i bruk.
Industriminnen
Dylta Bruk är en välbevarad och unik industrimiljö med rötter i 1500-talet där historiens årsringar tydligt kan anas. Den intilliggande herrgården med sina ekonomibyggnader förstärker intrycket av en industriproduktion med djup förankring i svensk tradition. En mängd byggnader och anläggningar vittnar om en tidigare nära fyrahundraårig bruksverksamhet. Redan 1583 producerades svavel i industriell skala. Sedermera kompletterades tillverkningen med vitriol, alun och rödfärg. Tillverkningen av Dylta Rödfärg startade redan år 1586 (etthundrasextiofyra år innan Falu Rödfärg kom till) och pågick fram till 1941. Svavelbrotten, rödfärgstillverkningens byggnader, vaskverk och avfallshögar finns ännu kvar och ingår i det Industrimuseum som finns på platsen. Industrimuseet är ett uppskattat turistmål.
Kontakta Brukskontoret på tel: 019-22 20 00 för ytterligare information.
Klockstapeln uppförd 1714
Gårdsmejeriet
Rödfärgsbruket